Ny normal
Naturkrisen er både akutt nærværende og fort glemt i Bianca Hisse og Christian Danielewitz’ utstilling på Kunstnerforbundet.
Naturkrisen er både akutt nærværende og fort glemt i Bianca Hisse og Christian Danielewitz’ utstilling på Kunstnerforbundet.
– Jag vill möjliggöra ett rum där kultur inte måste vara vänster, säger Mårten Arndtzén, som lämnar Sveriges Radio för en webb-TV-kanal på högerkanten.
Ny samtalsserie om konstkritik i Malmö.
Sannsynligvis blir årets utgave av Meta.Morf, Trondheims biennale for kunst og ny teknologi, stående som historisk markør.
Vad betyder det att vara viktig i konstvärlden? Marie Karlberg svarar, ett uppförstorat visitkort i taget.
Lögn har alltid funnits, men vad händer när lögn är allt som finns? Linnéa Sjöbergs utställning på Accelerator är en bild av en värld som inte längre hänger samman.
Den feministiske utstillingen No Master Territories på Kunstnernes Hus fremstår som et åpent forskningsprosjekt som kan bygges videre ut med nye stemmer.
Katharina Sieverdings faible for fløjl og velour handler om hud og overflader og om celluloidens bløde filmkorn. Tidsånd eller en ånd fra tiden?
De kvindelige kunstnere fra 80’erne er tilbage. Nyt københavnsk galleri åbner med Nina Sten-Knudsen, men udstillingen ligner et kompromis.
Med gör-det-själv-rekvisita och performance drar Ingela Ihrman in oss i en märklig, vegetativ fantasi.
Halloween-stemning på Munchmuseet når Kim Hankyul gir form til vår stadig mer intime omgang med medier.
Synnøve Persen forestiller seg det arktiske landskapet hinsides turismens sublime.
Nationalromantiken föds på nytt när science fiction-drottningen ställer ut på Henie Onstad utanför Oslo.
2026 framstår Isa Genzkens assemblage som uppriktigt vackra ikoner. Skönheten blir något att hålla fast vid när världen inte längre kan greppas.
Samtidskonstens undergångsretorik har blivit en bekväm klyscha, när jakten på relevans förvandlar motstånd till en riskfri och lättbegriplig estetik.
De store museene formidler i alle kanaler, til et bredere publikum. Men hvem holder samtidskunsten og historien levende?
Hvordan holder vi fast i det, der er helligt for os i vores kødelige liv, i en tid, der tilbeder skyen?
Är fattigdom räddningen? Rapport från Helsingfors.
Kulturministeren hylder kunst og kultur i kampen mod kunstig intelligens. Hyklerisk, når sparekniven samtidig svinges over Den Nationale Fotosamling.
Kritikens elände började på 1870-talet, då konstnärskapet, snarare än verket, blev dess primära objekt.
Den svenska konstvåren tillhör åttiotalisterna.
Den norske kunstvåren brister av science fiction, politisk visjon og hittil-største-utstillinger med kvinnelige kunstnere.
Matilda Kenttä synliggör det vardagliga arbetet och de vävda minnena.
Arthur Köpcke ankom til København i 1953. Kort efter blev København et centrum for tidens europæiske avantgarde. Hvornår sker det igen?
På Kunsthalle Zürich vecklade gesterna in sig i tystnad, språket sviktade och rummet höll andan.
Lars Fredriksons målningar är aldrig platta.
Hilde Skancke Pedersens ránut kjennes i fingrene og på tunga mi, selv om jeg ser dem på avstand.
Bølgene i Kinga Bartis’ maleri Egg timer bølger ikke forgjeves.
Nordisk nostalgi och ett problematiskt sponsorsamarbete präglar tjugoårsjubilerande Market Art Fair.
Nordisk konferanse om kunstnerisk ytringsfrihet i Oslo savnet en mer offensiv holdning.
Performancekunsten er rykket ind på teatret og væk fra skærmene. Københavnsk biennale viser nødvendigheden af at mødes i det fysiske rum.
Naturkrisen er både akutt nærværende og fort glemt i Bianca Hisse og Christian Danielewitz’ utstilling på Kunstnerforbundet.
